Nepal var ett av världens fattigaste länder redan innan jordbävningen 2015.
Men ibland räcker det med små medel för att skapa en drägligare tillvaro.
För Rudra började det med en ko. Nu kan han försörja hela sin familj.
Sunnita riktade in sig på te. Nu kan hon ge sina barn den utbildning hon själv aldrig fick.

Annons

Detta innehåll är framtaget av vår partner. Det är inte skrivet av och behöver inte nödvändigtvis reflektera Svenska Dagbladet-redaktionens åsikter.

Läs mer på SOS Barnbyar

en 25 april 2015 blev Nepal huvudnyheter över hela världen.
Vid lunchtid inträffade ett jordskalv med epicentrum 8 mil nordväst om Kathmandu. Skalvet mätte 7,8 på Richterskalan – det kraftigaste i Nepal sedan 1934 – och följdes av flera efterskalv.
Den 12 maj inträffade ytterligare ett jordskalv.
Ungefär 9 000 människor dog och 22 000 skadades i katastrofen. 3,5 miljoner blev hemlösa.
Nu har drygt två år gått. Medierna har glömt Nepal.
Nepal har inte glömt jordbävningen. Spår efter förödelsen är fortfarande kvar.

SOS Barnbyar har hjälpt 890 familjer i Nepal att bygga upp sin tillvaro igen efter jordbävningen.
Rudras familj är en av dem.
De bor i Daha, en by med ungefär 10 000 invånare. Här fick många sina hem jämnade med marken.
Rudra, lantbrukare till yrket, förlorade allt han ägde.
När vi träffar Rudra håller han på att stärka väggarna i sin ladugård så att den ska hålla för vintern.

25 graders värme och strålande sol får vintern att kännas avlägsen, men om bara några veckor kan temperaturen komma att krypa ner till några grader över nollan.
Utanför ladan står Rudras sju kor och två kalvar.
– Korna ger mig 60 liter mjölk om dagen som jag sedan säljer, säger han.
Korna producerar även gödsel, som Rudra använder till potatisen, riset och blomkålen han odlar i området.

Allt började med ett mikrolån. Rudra spenderade pengarna på en ko.
Två år senare har han nio djur och tre olika odlingar.
Han förlorade allt i jordbävningen. Allt utom sin familj, som han nu kan försörja.
– Min äldsta dotter pluggar till sjuksköterska, berättar han.

SOS Barnbyar har hjälpt över 200 familjer i Daha efter jordbävningen. Utöver barnbyar och familjestärkande program erbjuder de även Emergency Response Programme (ERP): stöd speciellt utformat för att hjälpa barn och deras familjer i samband med naturkatastrofer.
– Eftersom vi redan haft verksamhet i Nepal i över 40 år kunde vi snabbt bistå med hjälp efter jordbävningen. Vi var ju redan på plats, säger Krishna Thapa som jobbar för SOS Barnbyar i Nepal.
Daha har bland annat fått en ny vårdcentral och skola. I anslutning till skolan finns ett bibliotek där invånarna kan läsa tidningen.
– Skolan fungerar även som skyddsrum om ett nytt skalv skulle inträffa, berättar Krishna.

i bjuds in att dricka te i byns tehandel. Den drivs av Sunnita, en 34-årig trebarnsmamma.
– Barnens pappa reste utomlands för att jobba när min femåriga son var sju månader gammal, berättar Sunnita medan hon tillreder teet på gasspisen i den trånga lokalen som fungerar som butik.
Sedan dess har de inte sett pappan. Troligtvis har han gift om sig, säger Sunnita.
Några pengar har han aldrig skickat.

Sunnita startade upp sin verksamhet efter jordbävningen. Hon tog ett mikrolån på 50 000 rupier – ungefär 4 000 svenska kronor – av SOS Barnbyar.
Pengarna hon tjänar på sin butik går till barnens utbildning. Dessutom sparar hon varje månad en summa i byns bankkooperativ.
– Mina barn går i privatskola. Jag kunde själv aldrig gå i skolan och utbilda mig, men nu kan jag ge mina barn den möjligheten jag inte fick, säger Sunnita.

Sunnita har alltid levt i fattigdom, berättar hon.
Nu känner hon sig hoppfull om att spiralen ska brytas.
Och de äldsta barnen har redan planer för framtiden.
– Min 14-åriga dotter vill jobba som reseledare. Hennes 12-åriga syster drömmer om att bli läkare, säger Sunnita och fortsätter:
– Allt jag gör, det gör jag för mina barns framtid.

Annons

Detta innehåll är framtaget av vår partner. Det är inte skrivet av och behöver inte nödvändigtvis reflektera Svenska Dagbladet-redaktionens åsikter.

Läs mer på SOS Barnbyar