En fjärdedel av Nepals befolkning lever under fattigdomsgränsen.
Fattigdom ärvs i generationer, och med fattigdom följer utsatthet.
Trafficking. Barnarbete. Missbruk.
Barn som ingen vill kännas vid.
– I Nepal är det vanligt att föräldrar överger sina barn om de gifter om sig, berättar Amul Thapa.
Han fick själv en ny familj som åttaåring, när han flyttade in i en barnby.

Annons

Detta innehåll är framtaget av vår partner. Det är inte skrivet av och behöver inte nödvändigtvis reflektera Svenska Dagbladet-redaktionens åsikter.

Läs mer på SOS Barnbyar

– Namaste! ropar Ysak, 5, och rusar upp för stentrapporna mellan fotbollsplanen och byggnaderna där de sover.
Strax bakom honom följer Azis, 7, mer blyg och reserverad än sin lillebror.
För några månader sedan hittades bröderna vid ett tempel, där deras mamma enligt pojkarnas utsago brukade tigga.
Var brödernas pappa är, eller vem brödernas pappa är, det vet man inte.
Brödernas mamma tros vara på bårhuset.

Bröderna bor tillfälligt på Voice of Children, ett korttidsboende för gatubarn.
Här försöker man anpassa barnen till en tryggare tillvaro än den på gatan och därefter återförena dem med sina släktingar.
I brödernas fall har man inte hittat några släktingar som kan – eller vill – ta hand om dem.
Bröderna vet det inte själva, men om några månader ska de flytta in i SOS barnby i Kavre.

ågra mil öster om Kathmandu, inbäddad i grönska och med Himalayas bergstoppar i horisonten ligger Kavre.
Här finns en av Nepals tio SOS barnbyar. 135 barn bor här, uppdelade i 14 familjer.
– I regel består varje familj av högst tio barn, men eftersom vi aldrig separerar syskon från varandra händer det att familjerna blir större. Vi har en familj med 13 barn här, säger Surendra Amgai, huvudansvarig för SOS barnby i Kavre.

Drygt så många uppskattas föras bort ur Nepal varje år. Trafficking är ett stort problem.

Varje familj har en SOS-mamma. Kvinnor som arbetar med att ge barnen en trygg och kärleksfull uppväxt. Känslan av att tillhöra en familj. En familj man fortsätter att hålla kontakten med även i vuxen ålder, fira högtider med, bjuda på sitt bröllop.
SOS barnby i Kavre har funnits sedan 1997, och alla SOS-mammor som bor och jobbar här nu har varit med sedan start.
Jobbet som SOS-mamma är ett heltidsengagemang. I varje barnby finns dock även SOS-mostrar som hjälper till med avlastning och tar SOS-mammornas roll när de har semester.

Jordbävningen i Nepal 2015 gjorde många barn föräldralösa. Men döda föräldrar är långt ifrån den enda anledningen att flytta in i en barnby.
Barnen som är här är barn som inte kan bo någon annanstans.
– Missbruk och våld i hemmet är ett stort problem. I Nepal är det dessutom vanligt att föräldrar överger sina första barn om de gifter om sig, berättar Amul Thapa.
Han växte själv upp i barnbyn i Kavre av just den anledningen. Nu, i vuxen ålder, jobbar han som fotojournalist. Han är också starkt engagerad i SOS Barnbyars hjälparbete – och en förebild för sina yngre SOS-syskon.

Det är lördag och barnen är lediga. På vardagarna går de i skolan som ligger i barnbyn.
– 640 elever går i den här skolan. Av dessa är 135 från barnbyn och resten är barn som bor i närheten. De är alla integrerade med varandra, säger Surendra.
Fritiden kan barnen bland annat ägna åt taekwondo, dans, fotboll och att spela instrument. De äldre hjälper även sina mammor med hushållssysslor, som att ta hand om de egenodlade grönsakerna.

Ramesh sitter i vardagsrummet i sin SOS-familjs hus och spelar gitarr. Bruce Springsteen är en favorit.
Ramesh var åtta år när han flyttade till barnbyn.
– Min pappa var alkoholist. Han försökte döda mig och min mamma, så vi tvingades fly från honom. Sedan dog min pappa och mamma gifte om sig, berättar han.
Nu har Ramesh hunnit fylla 18. Om ett år tar han examen, inriktning ekonomi.
– Jag hoppas på att få jobb inom det, men drömmen vore att bli skådespelare.

Barnen stannar ofta i barnbyn tills de är ungefär 17 år. Därefter kan de tillbringa några år i SOS Barnbyars särskilda ungdomsboenden, där de får hjälp att integreras i samhället och bli redo för vuxenlivet.
– Tillvaron i resten av Nepal skiljer sig mycket från den trygga och skyddade miljön i barnbyarna. Därför jobbar vi väldigt aktivt för att barnen ska lära sig att bli självständiga och integreras. Exempelvis sysslar många unga med volontärarbete, bland annat efter jordbävningen, säger Ishwori Sharma, landschef för SOS Barnbyar i Nepal.

1 500 barn bor i SOS barnbyar i Nepal. Hjälpverksamheten sträcker sig även utanför barnbyarna. Bland annat får 3 000 familjer stöd genom SOS Barnbyars familjestärkande program.
– Syftet är att på olika sätt ge familjer verktyg att ta sig ur fattigdomen så att barnen ska kunna få en trygg uppväxt med sin biologiska familj och verktyg att ta sig ur fattigdomen, berättar Ishwori.

Bland annat erbjuds dagisverksamhet. Här får barnen näringsrik mat, kläder, undervisning och lek. Samtidigt kan föräldrarna – i de flesta fall ensamstående mammor – jobba.
Andra exempel på familjestärkande insatser är psykologiskt stöd, mikrolån och hjälp att betala skoluniformer.
– En liten investering kan göra stor skillnad. Målet är att familjer ska hålla ihop, få en bättre tillvaro och kunna stå på egna ben, säger Ishwori.

Annons

Detta innehåll är framtaget av vår partner. Det är inte skrivet av och behöver inte nödvändigtvis reflektera Svenska Dagbladet-redaktionens åsikter.

Läs mer på SOS Barnbyar